10-03-21

Söndag

Kort israpport

Inför en fisketur brukar jag ha olika förväntningar. Är det rätt årstid och väder kan jag tänka att idag blir det säkert tio gäddor och minst en över fem kilo. Är det besvärliga förhållanden inser jag att jag får vara nöjd med ett par smågäddor. Är det riktigt usla förutsättningar kör jag ut med målsättning för dagen; att överhuvudtaget få napp.
Idag var målsättningen att kunna kasta.

Efter en dryg vecka med hyggligt vårväder packade jag bilen full med vadare, spön, rullar, vadarstav och rikligt med kläder och körde iväg ner mot kusten. Jag hade väldigt dålig koll på issituationen men tänkte att nu måste jag åka och se med egna ögon. Fjärdarna mellan de stora öarna hade varit isbelagda ett par månader och tjockleken hade ökat hela tiden så där var det ingen idé att ens försöka, resonerade jag, utan körde någon helt annanstans. Men väldigt irriterande var det att dimman låg så tät att jag inte såg om det var is eller öppet vatten!

På vägen till det tilltänka fiskestället gick vägen nämligen så nära sjön att man vid normala siktförhållanden redan från bilfönstret kunde se det. Och när jag var framme kunde jag inte ens gå och kolla för det regnade så dant. Inte utan att ta på mig utrustningen i alla fall. Jag var nämligen fullt beredd på att bara vända bilen och köra hem igen och syssla med annat.
Istället blev jag alltså tvungen att dra på mig vadarna och sätta ihop utrustningen och traskade ner till stranden. Och ända ner dit fick jag gå för att se.
Mycket riktigt låg isen tjock. Så långt jag kunde se vilket bara var drygt 50 meter.
Nå, det var den sida på den långsträckta udden som vette mot innerskärgården och jag hade yttersidan kvar. Jag hörde ju vågbruset och eftersom den sidan vetter ut mot öppna havet var jag ganska säker på att det var öppet där. Frågan var om det var fritt längs stranden; om man kunde komma ut.

Nå, det visade sig att jag kunde både vada ut och kasta. Så på det viset blev det en lyckad dag för det var ju målsättningen för dagen. Men bilden här till höger visar hur det var med själva fisket: Heldött. Ja, det har varit en hård vinter. Värre för andra än för mig. Två och en halv månads avhållsamhet från fiske medförde det för mig. Ett lyxproblem i sammanhanget.  Vad gör man under tiden?   Binder flugor, läser fiskeböcker, trånar och längtar? Faktiskt inte i mitt fall. För min del brukar det vara så att när jag vet att det är absolut omöjligt att fiska så brukar jag acceptera det. Självklart med vissa undantag och att man då och då kan känna stygn av saknad som plötsligt slår till en. Det blir ju samtidigt mycket tid över.   Den borde man självklart ha använt till mer nyttiga saker i det parallella liv man också lever, än man faktiskt gjorde. En sak jag passade på att göra som gäller fisket var att uppdatera hemsidan. Det har kanske framgått. Jag har bara bundit två flugor.

Det var för att göra om min flugbindaryoutubeintsruktionsvideo. Dels för att inte glömma hur man klipper och klistrar, redigerar och har sig med massvis med råfilm och dels för att få in hela flugan i en enda video istället för två, som nu. Filmerna på youtube får ju vara max 10 minuter och det var väldigt svårt att hinna med, måste jag säga. Trots en hel del timmars jobb blev det inte perfekt.

Hur man sätter på tafsen, var omöjligt att hinna få med. Inga misstolkningar med den meningen, om jag får be!
Jag inser i efterhand att jag borde ha bundit ett par övningsflugor innan för att repetera handgreppen och speeda upp hastigheten. Men jag ligger redan på lite för stora fluglager.
En gäddfluga kan ha ett långt liv. Visst slits de men de går bra att reparera genom att linda på lite mer glitter och så lacka på. Det är när det börjar bli lite väl tjockt med bindtråd på kroken som jag kasserar dem. Och då kan man ofta återanvända cirka hälften av vingen till en ny fluga. 

Det kommer att bli det nya årtiondets utmaning för mig att fortsätta mina små videosnuttar. Se hur mycket jag kan utveckla teknik och innehåll. Det lär inte bli mycket med begränsad budget och produktionsteam och en väldigt enahanda intrig.
Lyckligtvis slipper jag tänka på det ett bra tag till för det måste till lite fisk för att det skall bli film av det. Hade dagens rekognosceringstur, vilket jag mest betraktar det som, blivit lyckad, hade jag lagt in om semester någon dag i kommande vecka men nu blir det inget av med det.
När jag ändå var ute och körde, passade jag nämligen på att ta en sväng ut mot öarna. De stora med broförbindelse mellan och tog mig en ordentlig titt. Nu var det fri sikt och solen sken. Och avslöjade att det kommer att ta minst en vecka till för att man skall komma åt sina fiskevatten. Detta under förutsättning att vårvädret inte stannar av.

Ett nytt årtionde har inletts. 2010-talet. Vad innebär det för fisket? För världen?
Det har inletts med jordbävningar och vulkanutbrott och den kallaste vintern i mannaminne. Innebär det att klimathotet är avvärjt? Att det var bluff och båg och bara propaganda?
Att climategate avslöjade sanningen?

Sanningen är enligt SMHI, att den här vintern var den näst varmaste någonsin. Sverige är nämligen inte världen även om vi gärna vill tro det.
Ha, ha, ja, vi får se.

                                                                                                    TOMT!