Egentligen var det meningen att jag skulle dit i höstas för det var då som jag greps av en obändig önskan att åter fiska där men då fanns ingen plats till mig. Satte upp mig på en väntelista och någon gång i vintras, fick jag ett antal datum att välja mellan. Som idag hade jag en ordinarie ledig dag och jag satte upp mig. På vinst och förlust. Och det blev det. Både bra och mindre bra.
Som vanligt med andra ord.

Jag brukar vara morgontidig av mig och att komma upp på morgonen är för mig inga problem. Ändå strulade det till sig med förberedelserna och packningen trots att jag verkligen hade varit ute i god tid med rullar, linor, spön, tafsar och andra grejor. Det allra mesta var redan packat och klart som igår kväll. Ändå fick jag springa omkring, leta och samla ihop, packa ner och vimsa runt in i det sista innan jag äntligen kunde starta bilen och börja den relativt långa färden.

De här extradagarna betalar man i förväg via giro och någon bekräftelse på att de mottagit pengarna och att allt var klart, hade jag inte fått.

Stannade till vid nedre dammen och började.

Motigt hade det varit i stort sett hela den långa morgonen men nu vände det! Hade knappt repat ut lina och på det första, riktiga kastet högg en precis när jag fått styrfart på flugan. Alltså när jag tagit in löslinan så flugan börjat röra på sig. En drömöppning! Trollemöllaplumset fick jag även med på bilden här till höger. Visst får man intrycket att det var en riktig kämpe med långa rusningar och höga hopp men så var det inte. Den var mest otroligt seg innan jag kunde håva den och triumferande bära upp den på land. OK, nu hade jag mitt 10 fot, klass sju-spö och det är kraftiga don, tycker jag. Sjunklina också men den är normalsjunkande och ingen blylina precis så skillnaden mot flytlinan låg mest i att den här var lättare att kasta.

Och det kom sedan att prägla hela dagen. Vinden gjorde det svårt att använda Klass-femspöt med flytlinan även om jag gjorde tappra försök då och då.
Ja, de som varit i Trollemölla vet hur det är där när det blåser närapå kuling. Visst, en huvudriktning kan anas men dammarna är ju belägna som i botten av en djup gryta och vinden far runt, runt. Ena sekunden spegelblankt och så kommer en tornadoliknande vindstorm som sveper runt i 360 grader som river upp närapå meterhöga vågor.
Ibland är det som en jätte kramat till en boll vind och slängt ner den som en snöboll rakt ovanifrån. Som dråsar ner som en stor sten, orsakar en fördjupning i vattenytan och så sprider sig vågorna, utåt och därifrån, snabbt åt alla håll.
Inte lätt att kasta alla gånger!

Sedan brukar det också vara så att den första flugan som ger fisk, brukar prägla resten av dagen. I det här fallet var det en One Size. Bunden som jag brukar när jag fiskar i havet efter gädda och havsöring, med undantag för att jag tagit lite gul marabou längst in. Lydigt gick jag tillbaka, vägde den och till min förvåning fick jag skriva upp 4,0 kilo. Trodde inte den var så stor faktiskt. Nå, det kändes skönt att veta att hur det än går sedan så kan jag i alla fall inte gå bom. Som vanligt blir jag övermodig när man får den första fisken så lätt och smidigt att man tror att den var den första i en lång serie. Att man skulle få napp på varje kast. Så blev det inte alls. Timme efter timme utan hugg. Någon var väl uppe vid flugan och några följde efter men mer blev det inte. Och så såg man hur andra fick. Missmodet växer. Hela tiden önskar man att man stod där borta istället, för där verkar det vara bättre än där man själv för tillfället befinner sig. Man går runt och än är man vid den Övre Dammen och än tillbaka vid den Nedre.

Det tillhör i allra högsta grad Trollemöllapsykologin och det gäller att hantera den rätt. Och det är väl att inte ge upp. Man vet ju att det gäller att ha en fluga i vattnet så mycket och länge som möjligt. Det är första förutsättningen.
Men vilken fluga...?

Många tog det lite lugnt efteråt. Här en bild från Övre Dammen.

Men så plötsligt hände det för mig. Stod på stenen vid Nedre Dammen. Det gäller att vara uppmärksam på aktiviteten kring flugan. Ofta är det så att en regnbåge blivit intresserad av att hugga och kan inleda med lite följa efter och sno runt.
Då gäller det att vara med för att ta till vara chansen för det går timmar mellan dem. Någon gång under förmiddagen hade jag bytt fluga till en helvit med så mycket blankt glänsande bling-bling på att den såg ut som ett silvrigt skeddrag ute i vattnet när solen sken!

Så en vända till vägnings- och rensningsplatsen igen. 3,5 kg. Inte dåligt.

Efter en kvart, tjugo minuter var jag tillbaka igen. Fast nu gick upp ett stycke, rundade bäcken och gick tillbaka på andra sidan och stod snart vid Nedre igen. Samma spö och samma fluga. Efter bara några kast ytterligare, var det dags igen. Såg att det virvlade kring flugan, gjorde mig beredd och i rätt ögonblick lyfte jag spöet i ett lätt mothugg och plötsligt hade nummer tre hoppat på! Den rusade, plaskade, rumlade runt, plumsade och hoppade så det stod härliga till långt ute i dammen. Men snart blev den min och nu nästan sprang jag bort till vindskyddet och rensningsplatsen. 3,4 kg. Inte så dåligt. Glad i hågen fortsatte jag med samma koncept. Det långa, kraftiga tiofotaren med sjunklina och en One Size. Fast utan wiretafs. Men där tog det slut. Klockan hade nu dragit sig fram mot 15-tiden och vinden snarare ökade än minskade och jag började fundera på dagens avslutning.

Förr var det fem fiskar som gällde och nu bara fyra. Som man får ta alltså. Funderade över om det var lönt för mig att på allvar gå in för att ta den sista och fjärde i det läget. Alltså vid fyra-tiden för man har ju ända till klockan åtta på sig. Men då blir det sent.
Väldigt sent för mig för det tar över två timmar hem och jag har en viss tendens till kvällströtthet och det är aldrig bra bakom ratten.
Och någon fångstgaranti existerar inte.
Det är inte ens säkert att vinden mojnade för det var det som var dagens största problem, tyckte jag. Sedan hade jag tänkt stanna till vid Fiskeshopen i Karlshamn på hemvägen och de stängde kl sex. Så till sist bestämde jag mig för att sluta då och vid så där kvart över fyra, vevade jag in och gick till vindskyddet för sista gången.

Han på bilden här nedan till exempel:

Ja, förresten. Det både regnade och solen sken om vartannat hela dagen.
Det visade sig att han använt en liten nymf och fått en fyra, fem stycken på den. Visst, några hade släppt men i alla fall. Jag noterade att han hade ett väldigt kort spö också. Vilket är nödvändigt där han står och så måste man, precis som han gör på bilden, lägga ut flugan i bakkastet.
Där borta var väl också enda stället jag inte provade. Dels var det väldigt sankt där och jag hade bara korta stövlar med mig och dels har jag inte tålamod nog att stå där och hela tiden fastna med bakkastet i träd och grenar. Vilket man ständigt gör hur försiktig man än är. Åtminstone brukar jag göra det.

Jo, en sak: Det var lite väl mycket växtlighet i Nedre Dammen. Detta redan i maj och hur skall det då inte se ut både under och efter sommaren?

När jag gick, så såg det ut som det brukade i resultatlistan. Stor spridning. Någon hade fått sina 4 fiskar och någon hade gått bom plus alla mellanlägen. Klockan åtta kanske alla hade fått fisk, vad vet jag. Tror ingen vägde under tre kilo. Den största då, var på 4,3 kg.
Inte dåligt i maj, tycker jag.

Den drar så lite bensin att efter en långfärd, har man mer bensin i tanken än när man startade!