Väder: Mulen morgon och det såg ut som regn men istället klarnade det upp mer och mer. Från niotiden växlande molnighet med alltmer sol.

Måttlig till stundtals frisk syd-sydvästlig vind.

Vattenståndet strax under normalt.

 

08-09-05

 

Fredag

 

Nya vadare

 

 

 

Det är egentligen en jättesensation i min lilla värld av fiske det här med nya vadare. Det är naturligtvis svårt att plocka ut en detalj ur ens fiskeutrustning och utnämna den som den allra viktigaste. Knappt något man bär på eller med sig är onödigt. Möjligtvis en del reservsaker eller nödutrustning som sällan kommer till användning men ta bara en så enkel sak som en peang. Tappade jag min eller hade glömt den hemma, är det väldigt tveksamt om jag hade fortsatt fiska. Nu vet jag att sedan den gången i höstas jag glömde hela fiskevästen hemma, förvarar jag en reservpeang plus några flugor och tafsbitar i den stora väskan i bilen. Likaså ett extra spö och rulle men läcker vadarna är det inte mycket mer att göra än att avbryta fisket och köra hem igen.
OK, de gamla har läckt lite grann i grenen hela sommaren men då har jag försökt vada så grunt som möjligt och med sommarvarmt vatten har det inte gjort så mycket. Nu skall det inte behöva bli några som helst problem med läckor hela den härliga höstsäsongen vars första dag det måhända var idag. Nej, det kan jag ta tillbaka med detsamma. September kan lika gärna bli en sommarmånad som en höstdito.

Idag hade jag alltså satsat på landbaserat fiske och börjat relativt tidigt på morgonen i en vik som kan sägas vara ett nytt område för mig. Det är bra om man är medveten om ens egna fel och brister och ett sådant har jag vad gäller fiske. OK, det är möjligt att jag har flera men låt oss nu koncentrera oss på detta:
Det är att där jag fiskat för första gången och inte fått eller sett någon fisk, har jag taget för givet att där är det helt värdelöst och sedan dess aldrig försökt där igen. Under de senaste åren har jag medvetet försökt komma över och reparera det felaktiga tänket och därför upptäckte jag den här viken förra året. Vi pratar alltså om välkända områden jag fiskat i eller omkring i tjugo, trettio år.
Ett annat spratt jag spelat mig själv var att jag i början inte var så medveten om Östersjöns växlande vattenstånd. Alltså när jag började vadningsfiska efter att hela livet innan alltid fiskat från båt. Visst var jag medveten om att det kunde växla lite men kanske inte att skillnaderna var så stora som de faktiskt är. Från båt var det aldrig så avgörande heller som när man vadar. Därför kunde det hända att jag avskrev vikar och uddar som ofiskbara när jag råkade befinna mig där vid högvatten. Men det beteendet har jag också kommit tillrätta med för länge sedan och inga ställen är numer oprövade av den anledningen, tror jag.

Alltså, ta nu inte ovanstående som ett gyllene tillfälle att vänligen maila över långa listor med andra fel jag har men som jag inte är medveten om! Någon måtta med självkännedomen får det väl ändå vara!
Nej, låt oss istället gå över till något som jag är mycket bra på och det är att glädjas över att landa två- och trekilosgäddor på den lätta utrustningen. Redan under den första halvtimmen hade jag ett mycket kul huggbonaza. Av fem eller sex intresserade gäddor landade jag tre stycken.

Efter ett par timmar inträffade så dagens höjdpunkt. Ja, flera månaders till och med. Möjligtvis med undantag från den sjunde julis fiske.
Vadade djupt vilket jag med de nya vadarna kunde frossa i, hade vinden snett från höger och ett stenrev cirka tio meter framför mig. Lade ett kast snett inåt, längs med revet och började ta hem linan. Kände ett lätt motstånd. Äsch, flytande bandgräs, tänkte jag, för sådant var det gott om. Men konstigt, är strömmen så stark här att linan liksom rör sig av sig själv åt sidan...?
Faktum var att det rådde lite ström just här men något konstigt var det. Sedan några sekunder kände jag heller inget som helst motstånd i linan trots att jag ökade intagningshastigheten. Momentant förstod jag då att det var en fisk som tagit flugan och simmade emot mig. Etablerade direktkontakt inte förrän jag bara hade en halvmeter fluglina kvar utanför toppöglan men då blev det heltstumt. Som rörde sig. Om man nu kan tänka sig den kombinationen. Och det innebär bara en sak och det är att det är en stor gädda. Den passerade förbi mig väldigt nära utan att jag kunde se en skymt av den och så bara rasade den iväg ut mot djupet. Här gällde det att se till att inte hela fluglinan som låg och flöt omkring mig inte trasslade till sig utan flöt lugnt och fint ut genom spööglorna. Det lyckades trots att gäddan hade expressfart och så böjdes spöet. För att hålla den positionen vääldigt länge!
Den nöjde sig inte med att springa ut med hela löslinan på tja, femton meter? Nej, nu drog den ut ännu mer så slirbromsen gick brrrzzzzzz, brrrrzzzzzz!
Det är vid sådana här tillfällen det är så bra att leva ett hälsosamt liv med mycket frukt, grönsaker, fet fisk, musslor och räkor, istället för korv, pizzor och annat innehållande mättade transfetter. För det är nu som hjärtat sätter fart, pulsen och blodtrycket rusar i höjden i samma takt som spänningen. Hur stor är den? Kommer den att lossna? Åh, jag kunde ju inte göra något motryck! Kom ihåg att se till så den inte går runt linan till vadarstaven! Åh, hur skall det här gå!? Tänk om det är en femtonkilosgädda!
Det sistnämnda behövde jag inte oroa mig för även om det tog en bra stund innan jag kunde konstatera det.

Under tiden som kampen rasade vadade jag inåt för att komma upp på grundare vatten. Stannade över ljus sandbotten för att kunna ta lite bilder. Gäddan var i alla fall över fem kilo. Ofta är det så att det är de här fem, sexkilosgäddorna som är uthålligast och hetsigast vad gäller att bjuda på motstånd. Det var en väldigt fin fisk och kroken satt allra ytterst i mungipan på den. Jag letade upp vågen och utsatte den för obehaget att bli vägd men jag behövde bara ha den 10 sekunder i luften, både för att lossa kroken och väga den innan den fick gå. På det viset tjänar vi bägge på det, resonerar jag.
Jag fick en spännande kamp, oförglömlig upplevelse plus några bilder och den fick friheten och livet plus en påminnelse om att inte låta glupskheten råda över försiktigheten. Den stod på bottnen framför fötterna på mig några sekunder innan den sköt fart och försvann ut mot djupet. Så redan klockan nio var hela dagen räddad på det viset att jag fått vad jag behövde.
Nå, jag slutade inte fiska för det. Gick så småningom upp på land och tog av mig regnkappan och fiskehatten för nu började det bli varmt ordentligt. Vandrade iväg ut på en udde och vadade ut men än är det inte höst, märkte jag. Än har inte algerna lossnat och spolats upp på land. Däremot hade det jag kallar bandgräs gjort det och flöt i långa stråk i ytan och fastnade i vart och vartannat kast. Vid halvtolvtiden tröttnade jag och bestämde mig för att köra hem. OK, visst är det att ge upp på tok för tidigt men nu var det rena sommarvädret och även om jag funderade på att köra till något annat ställe insåg jag att det inte skulle löna sig det minsta. Inte med vadare och en het eftermiddag. Nej, de ställena sparar jag till den riktiga hösten om några veckor.
Dessutom kände jag mig som det kanske heter nu för tiden; übernöjd med dagens fångst.
 


Fiskejournal 2008
Datum Art Vikt Bete Båt Vadande Flugspö Fluglina Väder Tid Död Anmärkning
2008-09-05 Gädda 2,5 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina vxl moln, m SV 07:00 Nej
 
2008-09-05 Gädda 1,5 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina vxl moln, m SV 07:15 Nej
 
2008-09-05 Gädda 3 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina vxl moln, m SV 07:25 Nej
 
2008-09-05 Gädda 2 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina vxl moln, m SV 08:30 Nej
 
2008-09-05 Gädda 5,5 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina vxl moln, m SV 09:00 Nej På bild
 
2008-09-05 Gädda 2,5 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina vxl moln, m SV 09:30 Nej
 
Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions