Väder:  Svag till måttlig sydostlig till sydlig vind. Mulet och lite lätt duggregn främst under morgontimmarna. Lite disigt även på morgonen. En fyra, fem plusgrader.
Vid middagstiden lite lättande molntäckte och man kunde ana en sol där uppe.

Vattenståndet låg på cirka 10 minus.

Med andra ord helt perfekta förutsättningar. På papperet. Eller på bildskärmen.

 

 

 

07-03-07

 

Onsdag

 

 

Uselt gäddfiske

 

 

 

Och jag kan inte fatta varför! Sällan har förutsättningarna varit så fantastiska. Bästa i år. Ända sedan oktober i fjol har jag gått och väntat på den här dagen. Och idag hade den äntligen anlänt. En dag då det var normalvattenstånd eller under, måttliga vindar inte från väst och plusgrader. Naturligtvis inte is samt att jag måste vara ledig också. Det var några fina sträckor jag upptäckt som jag ville återvända till. Då i höstas, hade jag haft ett väldigt fint gäddfiske och jag hade anledning att misstänka att det skulle vara lika bra idag som då. Det hade varit högvatten och väldigt svåråtkomligt och jag riktigt längtade att få pröva ut dem ordentligt under mer normala förhållanden.
Kolla på bilden nedan och visst är ljuset och stämningen typiskt för en marsmorgon:

Jag är mycket för att göra upp planer och försöka ta med allt som kan hända i beräkningen. Jag parkerar på ett ställe och så promenerar jag iväg på så sätt att jag fiskar mig tillbaka mot bilen. Så är i alla fall ambitionen. Idag ingick det sålunda att vandra på den här mysiga byvägen, kan man kalla det, kanske en kilometer. Därefter bryter jag fram i skogen och kämpar mig ner mot vattnet. Följer så stranden ytterligare några hundra meter innan jag är framme. Det är egentligen på gränsen till vad jag tål men idag gick det väldigt bra. Mycket tack vare det tidigare långvariga superhögvattnet som jämnat till och slätat ut strandzonen så det blev väldigt lättframkomligt. All hög vass är också borta. Och då blir man inte svettig så fort. Det är därför jag föredrar att gå på vägen också där så är möjligt istället för att kämpa mig fram i stenig och ojämn strandterräng .
Men det var verkligen en njutning att gå vägen fram här i den tidiga vårmorgonen. Här syftar "tidig" både på klockslaget och årstiden. Hoppas bilden kan återskapa något av samma känsla hos den som läser detta som den som skrev det hade. Det var ju också många förväntningar inblandade på ett utmärkt gäddfiske som förstärkte känslan. Och idag, till skillnad mot förra fisketillfället så höll vädret vad SMHI lovade.
På tal om bilder och liknande så fick jag ett mail för några veckor sedan från en som inte alls gillade mitt tilltag att ändra upplösningen på min bildskärm. Jag tolkade det till att han skulle sluta läsa mina dagboksblad om jag inte genast ändrade tillbaka till det gamla och det står ju var och en fritt att göra det. Så nu antar jag att mitt råd inte når fram. Men nu kan man komma undan med en ny 19 tums LCDskärm för strax över en tusenlapp. Så varför tveka att gradera upp sig? Det är väl knappt mer än vad en full matvagn på Maxi eller Willys eller något annat matvaruhus kommer loss på en fredag och då är det säkert med en massa onyttiga onödigheter som chips och godis som man kan spara in på.
Så mitt råd till alla som har råd är att skaffa en 19-tummare. Absolut inte enbart för att läsa det jag skriver eller se på tillhörande bilder på bästa sätt utan för allt man gör på sin PC. Jag tycker själv att det var ett av de största lyften jag gjort när det gäller att gradera upp och hänga med i PC-världen.

Åh, kolla in vilken fin, liten söt havsöring!

Jag började längst ut mot havet och eftersom jag visste att risken för blank fisk inte var obefintlig så hade jag satt på en One Size. Den var faktiskt nytillverkad trots att jag egentligen inte fick göra några nya flugor. Jag har nämligen ålagt mig själv att sluta överproducera flugor. Det blir lätt så under vintern när fisketillfällena är få.
Men, sade jag till mig själv, jag kan väl åtminstone få göra ett par nya så jag inte glömmer hur man gör. Samt att jag måste testa det nya tafsmaterialet jag köpte och skrev om sist.


På bilden kan man se hur den är uppbyggd med sin stomme av korta strutsherl och omgiven av en gördel med diverse bling-blingglitter. Den i sin tur skall bestå av flera sorter och märken för att det skall bli bra. Och just den här One Sizen blev riktigt lyckad.
Eller var det wiretafsens förtjänst?

 

Jaha, tänkte jag, det var ju kul att få en havsöring och som tur var så var den så liten att jag kunde släppa tillbaka den. Det kanske låter underligt men hade den varit lovlig hade jag känt mig tvingad att ta tillvara den. Och att släpa med mig en stor havsöring resten av dagen kände jag inte det minsta för.

Den högg ju på första stället efter bara några kast på ett typiskt havsöringställe jättelångt från bilen. Typiskt också så här i mars att den var liten. För så brukar det vara att de stora fortfarande befinner sig uppe i åarna och inte kommer hit ut förrän under april. Den högg när jag reste spöt för att ladda inför nästa kast och när jag insåg att jag fick napp, blev jag tvungen att göra motrycket manuellt eftersom linan hängde slak. Konstigt nog var den kvar när jag äntligen vevat in löslinan och fått kontakt med den igen. Nå, jag drog in den på grunt vatten och tog en massa kort på den för det är ju trevligt med lite omväxling i bildmaterialet och en blank havsöring ger ju alltid lite ära och berömmelse. Jag lossade den helt och hållet utan att röra vid den också. Däremot fick jag peta på den lite grann med fingrarna så den vände sig åt rätt håll och inte simmade upp på land viket den verkade vilja göra.
Vilken bra början på fiskedagen, tänkte jag och njöt verkligen av hela situationen. Vädret var så jätteperfekt man bara kunde drömma om! Mulet och duggregn, lagom vind från rätt håll och lite lätt lågvatten! Wow!
Och nu skulle en av dagens höjdpunkter komma vad gällde gäddfiske. I höstas hade jag gjort en nyupptäckt, kan man säga. Alltså en ny aspekt på ett välkänt fiskevatten. Nämligen en grund vik bakom en rand av grund, stenar och grynnor där jag oväntat stött på flera gäddor. Jag hade inte ens vetat att det gick att fiska där trots att jag fiskat där utanför från båt under en massa år. Kanske det till och med är en lekvik, tänkte jag slugt för mig själv. Och nu stämde allt för att prova där. Nu på våren är det rent i vattnet också. Alla alger och sjögräs är borta och bara tångstenar och ren sandbotten återstår. Samt flera gäddor, måhända stora, tänkte jag belåtet och vadade in bakom grynnorna. Jag behöll min One Size ytterst på nylontafsen för som namnet säger, passar den alla storlekar av fisk.
Jag kastade och kastade och var beredd på gäddhugg hela tiden. Men de lät vänta på sig. Konstigt...
Men så äntligen, när jag nästan gett upp hoppet och befann mig på väldigt grunt vatten, anade jag en rörelse bakom flugan. Typiskt nog också när jag höll på att lyfta spöt inför nästa kast och flugan forsade fram. Men gäddan som jag tog för givet det var, hann ifatt och tog. Åter massvis med löslina men jag ryckte väl på axlarna och antog att gäddan skulle sitta kvar för jag använder ju Kamasan metkrok till mina flugor. Mycket riktigt satt fisken där när jag vevat upp all lös- och slaklina. Men det var värst vad den ryckte och knyckte, stötte och slog! Samt hoppade:

Attans också! Ännu en havsöring!
Och den här var ju så pass stor också att jag var tvungen att döda den och ta hem den också!
Om jag fick upp den, vill säga men det gjorde jag. Vadade in mot land och hasade upp den på stranden och fick äntligen användning för min machokniv. Nu skall jag inte överdriva och spela missnöjd alltför mycket för visst var det jättekul att få en god och nyttig havsöring men lite suckade jag inför besväret att släpa den med mig resten av dagen.
Men två havsöringar första timmen var inte dåligt. Nu kände man sig som en sådan där riktig kustfiskare nere i Skåne som tillbringar vintrarna nere på Österlen och står med armbågs lucka på de bästa ställena och kastar efter havsöring hela dagarna.
Ett gratistips: Tycker ni öringen är svårflörtad och har svårt att slå till? Följer de bara efter? Sätt på en wiretafs, vetja! Då hugger de bums!

Nej, tydligen befann jag mig alltför långt ut i skärgården. Så nu gick jag längre in. Öringen omväxlande bar jag och hade släpande efter i en tamp, fastsatt i linan till vadarstaven. En kvarleva från havsregnbågarnas glada tid på nittiotalet borta i Ronnebyfjärden. Helst skall det vara jämn sandbotten för att det skall fungera bra så att man inte behöver använda vadarstaven utan den bara passivt släpar med. Jag visste att ännu längre in skulle just sådana bottnar ta vid. Faktiskt huvudmålet med dagens fisketur. Det var där chansen skulle vara som störst för ett bra gäddiske. På vägen dit måste jag passera några hus men med lite tur skulle det inte vara någon ute. Så här hade det kanske låtit om jag hade mött någon och fått den eviga frågan om jag fått något:
-Nä, inte ett napp. Det är nog för tidigt på säsongen.
-Men vad är det där du har i handen då?
-Vadå, jag har väl inget i ha...? Hjälp! Oj, var kom den ifrån!? Den var inte här nyss!

Kanske inte så trovärdigt.
Men det är väldigt lite folk i rörelse här ute en vardag så jag passerade de kritiska ställena helt osedd. Efter en lång och begynnande svettig promenad kom jag äntligen fram till där slätbottnen började. Här var det mer lä och temperaturen var i stigande, kände jag. Och här var det garanterat fritt från öringar, resonerade jag. Samt att det verkligen borde vimla av gäddor. Och säkerligen skulle jag få en eller flera över fem kilo, var jag jätteövertygad om. (Eller heter det fetövertygad om, nu för tiden?)

Mycket riktigt, fick jag strax ett hugg. Nej, den släppte! Eller snarare missade, kände jag. Men så kom den igen! Och fastnade. Men, detta är sant, ännu en gång när jag lyfte spöet och det blev en massa lös-, för att inte tala om slaklina, liggandes på vattnet. Och mycket riktigt var det ännu en havsöring!
Jag kan inte hjälpa det. Eller förklara det. De verkade förfölja mig precis överallt idag. Det var som förgjort.

Här har vi allting samlat på en bild. Flugspöt med sin One Size och så min machokniv.
Eh, jag brukar kalla den det för jag brukar ha den fäst på västen eller jackan utanpå så man ser lite macho ut. Men idag fick den komma till praktisk användning också.
Och så de två havsöringarna som faktiskt vägde på pricken lika mycket. 3,2 kg.
Jag tog bilden när jag vadat iland och skulle rensa dem. Då hade jag genomkorsat de här grundfladena utan tillstymmelse till gäddkontakt och kommit fram till det ställe där det inte var så långt upp till bilen.
Klockan var vid pass tolv och det blev sedan lagom att ta lite lunchpaus.


Två bananer, en påse hasselöts och russinblandning plus att jag hade en termos varmt té uppe i bilen. Det kändes skönt att bli av med fisken och så gick jag tillbaka ner till vattnet för att fortsätta fisket.
Nu skulle jag väl äntligen få några gäddor, tyckte jag verkligen. I alla fall måste jag ha kommit så långt in att jag skulle slippa all kontakt med havsöringar. Och det sistnämnda antagandet stämde åtminstone.
Det första bara nästan.
Det vill säga det var en gädda som fick min One Size.

Efter ytterligare ett par timmars fiskande där jag noga scannat av väldiga områden där jag verkligen hade känslan att nu hugger det en gädda när som helst, gjorde det äntligen det. Linan stramade åt, starkt, lugnt och bestämt och plötsligt stod jag där utan fluga. Det var lä så jag såg vattenytan välva till. Typiskt storgäddebeteende, tänkte jag. Knöt på den andra One Sizen jag tillverkat igår och fortsatte kastandet. Men den gäddan var försvunnen. Gick försiktigt vidare och spanade ner på bottnen och mycket riktigt hittade jag flugan där. Det händer faktiskt inte så sällan att man kan göra det. Jag vet inte riktigt hur det går till men gäddans käkar slår igen upp över wiretafsen och klipper av nylontafsen, så långt är jag med. När det så inte blir något motryck, åker flugan ut igen och hamnar på bottnen. Jag har varit med om det många gånger och återigen måste jag fiska upp någonting som låg på bottnen. Den flugan var extra värdefull också. Det är inte alla jag fått tre havsöringar på.  Alldeles för djupt för att jag ens skulle fundera på att sticka ner hand och arm i vattnet men en fluga går bra med vadarstavens ändbutt; det vet jag. Det lyckades också men samtidigt kom jag på hur jag skall göra i fortsättningen.
Det är ju bara att ta med sig en stor enkelkrok och ett par kraftiga gummiband. När läge uppstår att fiska upp en tappad våg, wobbler eller kanske skeddrag man hittar där, så tar man fram kroken och fäster den nertill på vadarstaven med gummissnoddarna och lätt som en pannkaka, metar man upp det önskvärda föremålet. Att man inte kommit på det förut! Jag har några stora hajkrokar från den tiden jag fiskade på västkusten. Jo, riktiga hajkrokar för jag har ett förflutet som havsfiskare i Strömstad minsann. På sjuttiotalet då det fanns väldiga stim av pigghaj och till och med har jag fått knaggrocka.
Men aldrig att jag skulle komma på tanken att använda konstruktionen som huggkrok! Eller ha med mig en liten, hopfällbar. Nä, det är alltför barbariskt för min smak. De två första havsöringarna vadade jag iland med och hasade upp på stranden hur lätt som helst. Den sista däremot fick jag ta tag i svansen på. Eller stjärten heter det nog. Lyfte upp den och tog den i famnen, kan man säga och bar upp den på land.
Så kan man ju alltid fråga sig hur pass barbariskt det är att ha ihjäl havsöringar genom att banka dem i huvudet med kniven och så skära halsen av dem. Och visst, lite tog det emot. Samtidigt kan man säga att det är svårt att släppa tillbaka havsöringar. Den första, lilla, satt väldigt fint och jag fick grepp om kroken med peangen utan att behöva hålla i den men med de andra två hade det varit omöjligt. Havsöringar är ju så mycket känsligare än gäddor också. Fast å andra sidan händer det inte så många gånger per år att jag får blank fisk numera. Naturligtvis är det hyckleri att tycka så utan att vara vegan eller åtminstone vegetarian, jag vet.

 Stämmer det som jag brukar hävda att tur och otur i fisket balanserar varandra så kan jag lugnt räkna med att inte få ett napp till på flera veckor!
OK, den första havsöringen var det inget konstigt med. Den stod där man kunde räkna med det och småöringar brukar man se ganska frekvent där ute. Men de andra två var desto osannolikare. Jag är mycket för teorier och en griper jag lätt ur luften och den lyder att det kan vara den myckna nederbörden och superhögvattnet som gjort att havsöringarna tidigare än vanligt lämnat åarna. Jag har läst om några premiärer i åarna härstädes och fångsterna har väl inte varit så väldigt stora trots utmärkta förhållanden.
Ronnebyån och Lyckebyån återstor och vi får se hur teorin stämmer därstädes om någon vecka.
 


Fiskejournal 2007
Datum Art Vikt Bete Båt Vadande Flugspö Fluglina Väder Tid Död Anmärkning
2007-03-07 Havsöring 0,7 One Size Nej Ja AFTM 7 Flytlina Mulet s-m sydt 08:00 Nej
 
2007-03-07 Havsöring 3,2 One Size Nej Ja AFTM 7 Flytlina Mulet s-m sydt 08:45 Ja
 
2007-03-07 Havsöring 3,2 One Size Nej Ja AFTM 7 Flytlina Mulet s-m sydt 11:00 Ja
 
Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions