Väder: Mulet med lite duggregn då och då. Frisk till hård väst-sydvästlig vind. Den mojnade ner sig lite på eftermiddagen. Milt. Först cirka 30 cm under men under dagen steg vattnet gradvis. Mycket kallt i det samma efter flera dagar med många minusgrader.

 

 

 

 

 

 

04-11-25

 

Torsdag

 

 

Slutsummering

 

 

Ja, min höstsemester går mot sitt slut nu och jag kan redan nu sammanfatta den, liksom hela fiskeåret förresten, att det varit mitt allra sämsta på mycket länge. Och naturligtvis är det vädret som ligger bakom. Det är alltid vädrets fel nämligen.
Vädret har tvingat mig att stanna hemma allt för många gånger nu i november. Visst, man skall anpassa fisket efter vädret och inte bli sur för att vindar och temperatur inte tar hänsyn till enskilda personer. Men ta till exempel i tisdags då jag var väldigt sugen på att fiska. 
Då körde jag ut till öarna för att kolla fisket. Förut hade de sagt på väderrapporten att det skulle blåsa sydlig storm som idag. Bra, tänkte jag, Då finns det flera bra ställen att prova. Men så blev den nordlig istället och det var inte bra. Och hur kunde SMHI ha så fel? Storm rätt, riktningen totalt fel.  Ett fruktansvärt högvatten hade de varnat för också. I samband med det vill jag än en gång tacka den person som tipsade mig om SMHIs superba vattenståndsrapportering. Numer går jag alltid in på Internet inför varje fiskedag och kollar den. De har olika rapporteringsstationer över hela Sverige som lämnar rapport varje timme! Dessutom får man tjugofyratimmarsstatistik och då är det verkligen lätt att se hur Östersjön fungerar som en jättelikt badkar där vattnet blåser än hit än dit. Jag vet att jag har tendens till att överdriva när jag uppskattar vattenståndet i centimetrar men till idag varnades för 80-100 cm över det normala för Skåne och Blekinge. Riktigt så högt blev det inte; jag tror det stannade vid 86 som högst men det är väldigt mycket det också.
Jag åt frukost ute på en rastplats på en av öarna men körde därifrån. Stannade till lite vid Djupasund men nej, inte där. Det såg inte det minsta inbjudande ut. Körde omkring och kollade på många ställen men ansåg det inte lönt att ens dra på mig vadarna och gå i vattnet. Det var knappt över nollan heller och inte lä någonstans, verkade det som. 
Jag citerar, lätt friserat, ur min vanliga dagbok: "Körde in till stan och tankade där. Sedan till Saltö för att hämta motorn. Sedan till Slottsbacken för att köpa Halflife 2. Men slut på bägge ställena. Inte bra."
Fast i och för sig gjorde det ingenting att det dataspelet var slut för senare visade det sig att det tydligen bara finns på DVD-ROM och min PC är inte utrustad med DVD-spelare. Än.
-Internetombudsmannen här; nu halkar du väl långt iväg från ämnet! Inte har väl olämpliga, våldsförhärligande dataspel med fisket att göra eller hör hemma här? Har du så lite att berätta om att du måste fylla ut spalten med helt ovidkommande saker?
-Lugn, bara lugn! Jovisst har det det! Vi får väl se om jag ändå inte kan knyta ihop det när jag är klar.
-Ha! Tror jag inte på alls. 
-Gå hem med dig nu och sluta störa mig!

Var var jag nu då...? Jo, om vädret. Jag menar naturligtvis inte att man har rätt att kräva perfekt fiskeväder varenda dag så här på senhösten. Kuling och storm får man räkna med då och då och det gör jag förstås. Det är till och med bra med en upprensande orkan då och då. Den sliter upp resterande ålgräs, bandgräs och gammal tång samt kastar upp det långt upp på land så vattnet blir ännu friare och klarare efteråt. Men i år har det växlat så snabbt. Vädersystemen har stått på kö och det har inte blivit någon lugn och ro. Likaså brukar det komma en ordentlig köldknäpp med flera dagars minusgrader, ibland redan i slutet av oktober. Men i år har den varit ovanligt långdragen och svår, tycker jag. 
Men idag hade vädret verkligen bättrat sig. Precis sådant som jag uppfattar som perfekt novemberväder. Hastigt hade det drivit in mildväder med dis och lite dimma. I går kväll var det åtta minusgrader och på morgonen två eller tre plus. På eftermiddagen hela åtta plusgrader. Kul.

Här en läcker bild från stället jag var på idag. Ett av de nya där jag beräknade att det var lämpligt idag. Oj, det får jag inte glömma att framhålla när jag håller på med slutsummering; nämligen att jag utforskat så pass många nya ställen denna hösten. Därför kan jag sitta hemma i min kammare långt uppe i skogen och fundera ut var det kan vara lämpligt att bege sig just idag. Ju fler ställen man har att välja emellan ökar naturligtvis chansen att man hittar det rätta. Låt mig förtydliga mig med att säga att det som är viktigast för mig med nya ställen inte är att det finns gott om fisk där utan att man kan kasta där. Alltså att jag har hittat en bra parkeringsplats och lämpliga vägar eller stigar ner till vattnet, samt att det skall var grunt, vadbart och helst lite fast sandbotten här och där. Sedan är det vädret som styr om det finns någon fisk där eller inte. 
Helt klart måste det vara någonstans i lä idag, resonerade jag. Samt med lite frågetecken hur fisken reagerat på de senaste dagarnas köldknäpp som faktiskt lagt is på innerfjärdarna och insjöarna. 

Det är roligt när man lyckats räkna helt rätt. Här fanns de. Först följde jag en strand med den ganska hårda vinden snett från vänster. Gick över flera fina ställen där jag tidigare fått gädda. Men ingenting. Det var förväntat och jag var inte orolig. För strax skulle jag komma fram till en udde bakom vilken det skulle vara lä. 
Och mycket riktigt fick jag ett hårt hugg där, bara jag kommit runt och den första fyrakilosgäddan landades. Det kändes skönt som det alltid gör när i princip hela dagen räddas redan tidigt. 
När jag efter ytterligare en halvtimmes fiskande fick den här som visas på bilden till vänster på kroken, kändes det ännu skönare. Den som får en gädda har alltid någonting att berätta, säger tysken, eller hur det nu var han fick till det. Men lägg märke till den ljusa föremålet på bottnen. Det är en mört som gäddan spottade ut.

Det gav mig svar på någonting jag funderat lite över. Nämligen om gäddorna egentligen käkade annat än Vita Gäddsaror så här på senhösten. Eller var småfisken egentligen finns. För ofta har jag undrat varför man så sällan ser vitfisk när man tillbringar så mycket tid med att vada längs med vassar, över tångbottnar eller genom grundområden. Nästan aldrig märker jag att jag skrämmer iväg stim med småfisk nämligen. En och annan smågädda kan ses pila iväg och likaså små näbbgäddeyngel och spigg men så gott som aldrig vitfisk. I och för sig kan det förhålla sig på det viset att de stimmen går längre ut och ställer sig på djupare och varmare vatten på hösten när jag är ute och plaskar i vassen. 
Eh, inte heller har jag sett några stim av skarpsill men mer om det längre ner.

I alla fall fiskade jag upp mörten med vadarstaven och tog upp den tillsammans med gäddan för att riktigt dokumentera den. Flugan är losstagen; den bara råkade hamna så nära att den ser ut att sitta fast. 
Som synes använder jag den grova utrustningen. Linan är en Cortland 444 som jag köpte i somras på rea. Också en DT-lina men först gav den mig besvär. Inte för att den är dubbeltaperad utan för att den verkade stel och gärna snodde sig om sig själv. Men idag verkade den ha bättrat sig lite och uppträdde lite smidigare. Kanske behövde den lite användning för att visa vad den gick för. Det här är egentligen bara andra gången jag använt den en hel dag. Annars ångrade jag mig lite att jag inte hade det lätta spöet för när jag väl kom in i lä hade det räckt utmärkt. 

Jag tillhör en exklusiv liten minoritet bland sportfiskarena. Nämligen den enda procenten som är medlem i Förbundet. Det lilla förbund som lite storvulet kallar sig Sveriges Sportiske- och Fiskevårdsförbund. Jag fick nämligen deras lilla skrift nu i veckan och den har jag studerat. I en annons påstods det att 3 miljoner svenskar spöfiskar och skriften "Svenskt Fiske" som medlemstidningen heter trycks i 30 000 exemplar och det blir alltså 1 %. Inte så imponerande kanske. 
Men jag får nog tillstå att tidningen har spottat upp sig lite. Den börjar mer och mer likna en "riktig" fisketidning. Vi minns till exempel förra numrets debattartikel av Curt Johansson om hur illa han tyckte om catch & release. I detta nummer fanns en artikel i samma ämne av Gunnar

Westrin. En betydligt mer balanserad och bättre artikel med åsikter som bättre stämmer överens med...
-...med vad du själv tycker, eller hur?
-Eh... Jo... Gå väck med dig nu!
Men det fanns också med ett bra reportage om laxfiske i Vättern. Ett landbaserat sådant och det var inte utan att man kände sig sugen. Det var tydligen som bäst just nu också. Alltså senhösten. Men tyvärr känns inte Vättern som ett vatten med grunda sandbottnar, lämpliga att vada omkring i och kasta efter tiokiloslaxar med en liten one-size på tafsen. Tydligen är det mest fiske från klippor som gäller. Samt flugfiske från flytring...
Men vad som verkligen fick mig att höja på ögonbrynen var en passus i ledaren. Den handlade bland annat om gäddans katastrofala minskning främst längs ostkusten. Tydligen ännu en "forskarrapport". Nu ännu fantasifullare än tidigare. Den här gången är det skarpsillen som utpekas som skurken i skådespelet. Än är det spigg, än är det skarv, än är det utsläpp och nu har turen kommit till skarpsillen från "forskarhåll". 
Mekanismen skulle då vara att efter torskens minskning genom utfiskning i Östersjön skulle skarpsillen ha ökat så enormt att de jättelika stimmen ätit upp all mat för de stackars gäddynglen så de svultit ihjäl. 
Men för mina öron låter det helt osannolikt. I så gott som alla led. För det första har det aldrig funnits så gott om torsk som nu i Östersjön och genast där faller teorin som ett korthus i en höstorkan. I alla fall säger yrkesfiskarena det här i Blekinge. 
(Obs, detta var ett skämt!)
Det stämmer nog att torsken minskat i Östersjön, frågan är bara exakt hur mycket. Låt oss också anta att skarpsillen ökat i antal. Men det kan den säkert inte göra ostraffat ty jag antar att yrkesfiskarena inte är dummare än att i brist på torsk ökar de sitt uttag av skarpsill. Den utsätts nämligen för ett hårt fisketryck redan som det är. Den fiskas i hundratusentals ton årligen nämligen och används både till fiskmjöl och falsk ansjovis. Detta enligt vad jag inhämtat både i Nationalencyklopedin och på Internet. Men min främsta invändning mot den teorin är att gäddyngel och skarpsill inte finns i samma vattenområden. Skarpsillen är väl en pelagisk fisk som trivs på större djup medan gäddleken försiggår i grunda vikar. Och jag antar att gäddynglen stannar kvar där tills de blir lite större. Och de behöver inte bli så mycket större för att rå på en liten skarsill.
Det skulle vara möjligtvis vara att skarpsillen ökat sin massa så jätteenormt att det finns mer vassbuk än vatten i havet och därför har de pressats ända in i de grundaste vikar och vattnet bara sjuder av dem. Men som sagt, jag har inte sett en enda skarpsill. Och den här gäddan spottade alltså ut en mört och inte ett halvt dussin skarpsillar.
Nästa teori från "forskarhåll" lär bli att det är svanarnas fel. Genom en mutation har de ändrat sitt beteende och börjat äta gäddrom. Nästnästa orsak lär vara att det är maneternas fel. 

Från vanligtvis välunderrättat håll ryktas det om att en forskargrupp snart kommer att lansera teorin att på planeten Exqiqulo i galaxen XZ23114, i det femte solsystemet från höger räknat, har de fått smak på gäddor och skickat hit sina för oss osynliga rymdskepp och dammsuger havsvikarna efter smågäddor om nätterna med en specialutrustning som bygger på molekylarmagnetism.
Nå, vi får se. Jag antar att de här forskarna bättre än jag gjort fältstudier och med egna ögon eller mätinstrument har konstaterat det här med skarpsillen.

Sedan präglas ledaren som vanligt av krav på bättre vård av fiskevattnen och att myndigheter, regering och riksdag borde skärpa sig och bättre sköta sina jobb och hur viktigt det är att vara medlem i Förbundet. Visst, säkert är det så. 
Men sedan kommer det som retar mig allra värst. Till vad skall vi använda det förhoppningsfullt bättre fiskbeståndet?
Vad är det som verkar vara så jätteviktigt för Förbundet?
Jo tävlingsfiske.
Vill man få stöd och förståelse för sportfiske och bättre fiskevård så duger det inte i denna dag att sedan använda bestånden till att tävla på.
Det är min bestämda övertygelse att det är två helt motsatta och oförenliga mål. 

Ena gången är det trollingtävlingar och nu är det pimpeltävlingar som gäller. Vari ligger det ekologiskt tänkande i att döda en massa fisk för en sådan meningslös saks skull för att utse en svensk mästare?
Det är helt vidöppet för attacker från veganer och miljöpartister och alla som kallar sig naturvänner. Med all rätt, enligt min mening. 
Visst, jag vet att människan har ett inbyggt behov av att tävla och hävda sig. Men nu idag, duger det inte att så flagrant bryta mot allt vad fiskeetik och ekologi heter genom att framhärda med tävlingsfiske i varenda disciplin inom sportfisket. Finns det inte till och med tävlingar i flugfiske? Skandal för att inte säga usch!
I den frågan kan jag mycket väl tänka mig att hr Curt Johansson och jag har samma åsikt.
Nej, låt de som inte kan leva utan att få visa hur duktiga de är tävla i dataspel i sportfiske. Det finns fullt av dem nu för tiden. Eller också sådana där fiskesimulatorer där man ser fisken på en skärm men håller i ett riktigt spö och en elmotor ryckigt drar i linan. Eller gör som jag. Fotografera gäddorna, släpp i dem igen och visa bilderna av dem här på internet på en hemsida. 
Nu vill jag inte gå in på en djupare debatt vad gäller människans utvecklingshistoria, Darwin och varför vi egentligen både vill jaga, fiska och döda fast vi inte behöver det för vår överlevnad.

Men jag kan ju säga så mycket att det går inte att vinna en debatt mot en påläst vegan med intellektuella argument. Det är så gott som omöjligt. Inte utan att du får erkänna en hel del principer och moraliska förhållningssätt som du i andra sammanhang bör ta avstånd ifrån. Och just det, det är förmodligen därför jag och många andra med för den delen, är så förtjusta i våldsamma dataspel typ Quake, Doom och nu Half-life som jag så snöpligt inte kan spela eftersom min PC inte är utrustad med DVD-spelare. Attans också!
Så visst har Half-life med fiske att göra. 

-Hallå där! Om du nu är så förtjust i dataspel, varför spelar du inte ett själv som handlar om gäddfiske istället för att till exempel släpa upp den här femochetthalvtkilosgäddan på land och därmed utsätta den för stress, plåga och onödiga risker?
-Ääh...? Få se... Nä..
Nej, mot det har jag inget intellektuellt försvar, måste jag erkänna. 
Men nog är det väl bättre att jag fiskar i verkligheten än att jag går omkring med min pålitliga shotgun och skjuter ner folk till höger och vänster?
Och det kan jag säga, det hjälper inte att skicka poliser, trupper eller helikoptrar mot mig för då plockar jag bara  fram min plasmagun eller rocketlauncher och skjuter dem i småbitar. Jag är nämligen ganska duktig på det...
Trots min virtuella blodtörstighet är det faktiskt inte jag 

som förorsakat såret eller vad det är som syns på gäddans överkäke. 
Innan jag slutar både detta dagboksblad och min genomgång av "Svenskt Fiske" vill jag bara nämna att det även fanns en artikel om en fiskeklubb i Stenungssund som verkar ha gjort ett mycket bra jobb med fiskevård, påverkan på sin kommun och aktiviteter. Betecknande nog hade de inget tävlingsfiske med på sitt program...


 
Datum Art Plats Vikt Bete Vadande Flugspö Fluglina Väder Tid Död Anmärkning
2004-11-25 Gädda Nabben 4 Vit Gäddsara Ja Ja Flytlina Mulet, frisk västan 10:00 Nej
2004-11-25 Gädda Nabben 4,5 Vit Gäddsara Ja Ja Flytlina Mulet, frisk västan 10:30 Nej
2004-11-25 Gädda Nabben 2,5 Vit Gäddsara Ja Ja Flytlina Mulet, frisk västan 11:30 Nej
2004-11-25 Gädda Nabben 2 Vit Gäddsara Ja Ja Flytlina Mulet, frisk västan 12:00 Nej
2004-11-25 Gädda Nabben 5,5 Vit Gäddsara Ja Ja Flytlina Mulet, frisk västan 13:00 Nej
Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions