Väder: Kav lugnt, så gott som. Ibland antydan till svag nordvästlig vind. Milt och mulet. Ganska osannolikt slutetavnovemberväder. 

 

 

 

 

 

03-11-28

 

Fredag

 

 

Vände 0-2 till 3-2 i andra halvlek, stark insats av hemmalaget

 

 

 

Nu är naturligtvis inte en fisketur att likna vid en fotbollsmatch men eftersom jag fiskade tillsammans med en gammal tidningsfotograf idag tyckte jag rubriken kunde passa in. Det är en styrelsemedlem i fiskeklubben jag är medlem i som lite börjat med flugfiske efter gädda men inte riktigt fått till det. Därför hade vi kommit överens om att fiska tillsammans idag. En dag med flera olika ansikten blev det. 
Det började väldigt bra, tyckte jag. Nästan helt vindstilla på morgonen när vi träffades på Lindö, perfekt att vada ut i viken till höger från parkeringen räknat. Jo jag vet, där brukar det bara finnas en och annan smågädda men det är lättvadat och jag kunde eventuellt komma med goda råd under tiden vi kastade. Men Gunnar är en van flugfiskare och verkade klara sig på egen hand. 
Vi började längst bort för att utnyttja den ytterst lätta brisen och kasta i medvind. Men på morgonen och när det är nästan spegelblankt är det svårt. Jag hade en försiktig våg av en förmodligen kilosgädda som tveksamt vände långt bakom flugan. 
Men, tänkte jag, när vi kommer längre bort, där vinden krusade ytan lite grann, och där det brukar stå någon tvåkilosgädda skall jag kanske få visa att det går att få gäddor på fluga. Och vad hände då?
Jo, en bil kör fram på parkeringen, en person stiger ur och efter en liten stund vadar ut precis framför mig. Igen! Som det hände på Torhamns Udde häromdagen alltså.
Snopet känns det, om inte annat. 
Han kastade med flugspö och jag hade inbillat mig att en flugfiskare borde ha kunnat visa lite mer hänsyn till de som redan var i vattnet och kanske välja att gå någon annanstans. 
Det fick i stället bli vår lott och vi gick över näset till östra sidan om udden. 

Ofta brukar jag använda uttrycket "jolmighet" när jag berättar om mina irranden längs uddar och vikar. Vid det här laget tror jag nog de flesta vet vad det står för men idag kan jag också visa upp en bra bild på eländet:

Skall vi vara vetenskapligt exakta är detta typexemplet på Jolmighet typ I. Det är alltså allt lösslitet, övergött bandgräs, slemalger, tång och ålgräs som släppt från bottnen och spolats iland där det sedan ligger och jäser, bubblar och stinker.
Just här var lagret över en meter tjockt. 
Jolmighet typ II är de mjuka, dyiga, döda, osunda bottnarna längst in i en del vikar där det nästan undantagslöst går boskap och betar. Ja, om beta var det enda de gjorde skulle jag inte säga någonting om det! Eller om de hade ordnade toalettförhållanden.
Undrar just om de myndigheter som gärna vill se turister här i Blekinge tror att sådana här deprimerande bilder och förhållanden lockar fisketurister hit?

Själva fisket på den här sidan visade sig nästan lika deprimerande. När jag hade föreslagit Lindö kunde jag inte tänka mig annat än att brusande bränningar och friska vindar skulle råda här. Och att i så fall kunde det gå in en och annan gädda i lä vid grunden och stenarna här. 

I stället verkade den lätta brisen helt dö ut och därmed själva fisket.

Är det vindstilla verkar det som att massvis med bandgräs både flyter upp till ytan och sprider sig och det i sig är deprimerande. 
Men vi gjorde ett tappert försök att fiska här trots att det är ganska svårvadat. Igen hade jag ett par mindre gäddor som ytterst försiktigt, på avstånd och långsamt kom fram och kikade lite på min gäddsara.
Likaså med deprimerande envishet kom den andre flugfiskaren över på samma sida som vi var och ställde sig där jag hade tänkt fiska om en stund. 
Men visst, han kan ju alltid försvara sig med att han inte är tankeläsare. Han kanske dessutom var blind och inte såg att det var andra fiskare i närheten. Men det troligaste är nog att han inte hade en tanke på att vare sig försvara eller förklara sig.

Fram till middagstid hade ingen fått ett enda napp och det hela såg ganska dystert ut. Vinden visade ingen tendens till att öka heller något som väl alltid brukar inträffa vid den här tiden. Vi gick bort till parkeringen och åt lite lunch och pratade lite. 
En total scenväxling verkade vara nödvändig. Det vore ju pinsamt om vi helt skulle gå bom. Framför allt för mig själv som ju skulle vara en sådan hejare på det här med gäddfiske. Flera alternativ diskuterades vart vi skulle köra. Jag kom med ett förslag men först måste vi kontrollera att vi hade gott om både bensin och tid för nu pratar vi om ordentlig förflyttning!
Nå, det visade sig att båda de faktorerna inte skulle lägga hinder i vägen för oss. Men det gällde att starta så snabbt som möjligt för dagarna är inte långa nu. Snabbt slängde vi oss in i bilarna och for iväg med en rivstart så grus och stenar yrde!
Upp på motorvägen och i hundratjugo! Och så gick färden i mil efter mil. Flera länsgränser passerades. Timmarna rann undan innan vi äntligen var framme och...
-Du överdriver väl inte nu?
-Nja... Jo, lite kanske...

Men en scenväxling blev det i alla fall. Både i det ena och andra avseendet. Eller om ett starkt samband rådde att här krusades vikens vatten av den lätta brisen och att därför gäddorna var lite mer i hugget. 
Fast själv tror jag att vi helt enkelt hade tur som kom på dem. 
Och det var Gunnar som gjorde det. Jag vadade iväg åt ett annat håll och han fiskade av den stenbeströdda strandkanten. Och fick ett rejält napp!
Jag skyndade tillbaka för att vara behjälplig och för att äntligen kunna ta en bild på en fisk.
Här gäller det förvisso att vara på sin vakt när man 

skall fotografera en före detta fotochef på en dagstidning så man inte gör bort sig totalt. Men ovanstående bild av alla jag tog tyckte jag bäst illustrerade situationen. Gäddans storlek, lite panik i handhavandet för detta var den första gäddan han fick vid riktat flugfiske efter den ädla fisken. Och att inleda karriären med en i femkilosklassen är inte dåligt! 
Lite blodvite uppstod vid kroklossningen för det krävs lite vana att få in det rätta handgreppet. 
Han tyckte det var jättekul och så även jag. Jo, jag försäkrar!
Det är ju om inte annat skönt att få visa att det här med gäddflugfiske faktiskt fungerar. Sedan att han använde en rödorange fluga spelar mindre roll.

Fast i ärlighetens namn måste jag erkänna att lite, lite mindre glad blev jag när han bara några minuter senare fick ännu en.

För att lugna ner sig lite skulle han nämligen vada i land och ta en liten paus. Och på vägen in gjorde han väl något kast och då blev hans rödorangea gäddfluga överfallen av en drygt fyra kilo tung gädda!

Ny kamp, plask och fotograferande. 

Det var ju nästan otroligt! Två fina gäddor direkt efter varandra

Efter denna fina brace blir det nog omöjligt att övertyga honom om att vitt egentligen är bäst. Eller kunna komma med goda råd...

Nå, efter den vadade han i all fall upp på land för att få sig en välbehövlig paus. Det lämnade mig fritt att få lite manöverutrymme.
Tydligen hade vi råkat hitta gäddornas allmänna samlingslokal just för idag. Visst brukar jag hävda att får man en gädda som sprattlar och kör runt i vattnet lite, sprids ljudvågorna som ringar i vattnet och i närheten befinnandes gäddor skyndar dit för att kolla om det är något i matväg som de kan lägga sig i. Men 

kanske inte till den milda grad såsom nu skedde. Likaledes brukar jag hävda att särskilt på senhösten kan man uppleva just det här att gäddorna samlar sig på mindre ställen. Varför de gör det har de dock inte talat om för mig än.

Efter en liten stund fick även jag napp och kunde landa en ordinär tvåochenhalva. Kul var det att inte helt bli utan!

Sålunda göres lögnen till sanning, kan jag med fog säga om den här bilden. För något år sedan skojade jag lite om att jag hade anlitat proffsfotografer som tog en del kort på mig. 
Men inte var det några yrkesfotografer inte! Nej, istället helt vanliga människor, eller hur det nu var.

Faktum var att vi bollade kameran mellan oss ett par gånger och risken var väl inte helt obefintlig att den skulle trilla i vattnet. 

En annan sak som framgår av bilden är att den svaga vind som faktiskt blåst när vi kom hit, helt verkar ha upphört. Men av någon underlig anledning verkade det inte stoppa fisken för strax efter den här till vänster, fick jag en till. Denna gången en lite större pjäs på tre kilo jämnt och ännu gladare blev jag. 

Gunnar hade nog ett par efterföljare och kanske något hugg men nu fick jag koncentrera mig på mitt eget fiske för nu uppstod en sådan där nästan magisk stund när gäddorna verkade komma från alla håll och göra sina utfall mot gäddsaran. Jag hade flera målmedvetna plogar i riktning mot flugan men som liksom kom av sig innan de riktigt nådde fram.

Ibland berodde det säkert på den ymniga förekomsten av lösflytande bandgräs som även i den här delen av skärgården flöt omkring i ytan. Mycket irriterande var det att det på var och vartannat kast fastnade ett fång på kroken.
Men så plötsligt inträffade det här som bilderna visar här nedan:

-Åh, den är stor! ropade jag helt felaktigt till Gunnar. För precis när den högg gick den upp i ytan och lade sig och jag fick intrycket att här hade vi en verklig bjässe. Men visst, jag bokade den till 5,5 och med det får man vara nöjd. Skulle inte tro att våra bägge största skilde sig åt mer än ett eller två hekto. 
Hm... Jag är ganska lång till växten och när man vadar är det en oomtvistlig fördel. Där vattnet räcker mig bara upp till knäna når det ända upp till hakan på mer normala personer.
-Du överdriver väl inte nu?
-Nja... Jo, lite kanske...
Men när man skall försäkra folk om att den gäddan jag håller upp verkligen är så stor som jag vill påskina blir det till en nackdel.
-Men varför vägde du den inte då?
-Eeh... Faktum var att jag skulle det och just hade plockat fram vågen när det hände precis som de kommer att sjunga i visan på julafton. 
-???
-Disney och de sju dvärgarna, ju: "men gäddan slank ur näven!"

Så där ser man hur snabbt dagen kan skifta ansikte. Från fiasko till succé. Vi fick inte några fler men jag tror Gunnar hade ett par kontakter. Men det kan jag nog säga att höll det inte på att bli mörkt då skulle vi säkert fått några till.

Jag tror vi bägge var nöjda och att Gunnar förmodligen kommer att fortsätta fiska gädda med fluga då och då. 


 
Datum Art Plats Vikt Bete Vadande Flugspö Fluglina Väder Tid Död
2003-11-28 Gädda Långt, långt borta 2,5 Vit Gäddsara Ja Ja Flytlina Mulet, s NV 13:30 Nej
2003-11-28 Gädda Långt, långt borta 3 Vit Gäddsara Ja Ja Flytlina Mulet, s NV 13:45 Nej
2003-11-28 Gädda Långt, långt borta 5,5 Vit Gäddsara Ja Ja Flytlina Mulet, s NV 14:15 Nej

 

 

Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions