03-05-08                               

Väder: Härligt vår- och sommarväder! Svag till måttlig sydvästlig vind och mestadels solsken.

Torsdag

 

Missat båtfiske

eller

Jag vet inte...

 

 

Nä, för idag fanns det inte så mycket att rapportera om. En helt vanlig fisketur utan överraskningar eller spännande sidohändelser. Träffade inte ens några gamla fiskargubbar så de som är rädda för socialreportage från skärgården slipper oroa sig. 

Av olika anledningar kunde jag inte lämna Gagnekulla förrän efter klockan sex på morgonen. I min bok är det då alldeles för sent att köra ut med båten. Och, tänkte jag, det har ju blåst alldeles för mycket ändå varenda dag jag haft chansen så då lär det väl göra det i dag också.
Men se det var en högst otillåten extrapolering från min sida.
Idag hade nämligen blivit den perfekta båtfiskedagen, kunde jag konstatera när jag anlände till dagens utsedda fiskeplats, en udde borta i öster. 
En alldeles ljuvlig vårmorgon var det. Det bästa i väderväg var att det inte var kav lugnt heller 

utan en alldeles lagom, lätt bris, krusade vattenytan. Kanske jag missade en havsöring, det är ingen som vet. Nå, det är ingen idé att gräma sig över spilld mjölk någon längre tid. Istället fanns det ju en liten, liten chans att få en sådan blankprickig fisk här. Därför började jag fiskedagen med en One-Size på tafsen. Gick ut på den steniga udden och började kasta och fiska. Det rådde både ett perfekt lågvatten och en perfekt vindriktning och jag hade väl inte fiskat mer än en kvart, tjugo minuter förrän jag hade de första nappen. En fisk av okänd genes tog och släppte genast. Såg ett par virvlar som en fisk i tvåkilosklassen kunde ha åstadkommit. På nästa kast sög det i ordentligt och en betydligt större fisk gjorde några låånga ryck; och så släppte även den!
Vad är detta, undrade jag och tog in flugan och granskade kroken. Två som släpper i rad! Det tillhör inte vanligheterna precis. Men Kamasanspetsen var lika sylvass som den skulle. Jag hade visserligen inte suttit i en sten eller träffat någon sten i bakkastet heller så det borde inte ha kunnat hända någonting. Den sista fisken hade jag haft på i flera sekunder och det lugna uppförandet gjorde att jag med största sannolikhet kunde fastslå att det var gäddor jag hade att göra med.
Men detta började ju mycket bra!

I andanom skrev jag så pennan glödde! Kanske skulle jag få bokföra ända upp till 20 gäddor idag och många stora!
Jag förflyttade mig några meter neråt udden och genast fick jag en på. Som stannade kvar. En riktigt duktig pjäs på mellan fyra och fem kilo.
Kanske skulle jag till och med få skriva in 30 gäddor idag!

Men se där gjorde jag ytterligare en högst otillåten extrapolering. Eftersom jag haft kontakt med tre gäddor inom en kvart trodde jag det skulle fortsätta i den takten. Det gjorde det naturligtvis inte. Istället blev det helt dött en lång sträcka. 

Inte förrän ett par timmar senare fick jag på en vanlig tvåochenhalva. 

Förresten är bilden här till höger falsk. Den föreställer den sista gädda jag fick för dagen. Betydligt senare och någon helt annanstans. Men lite fusk och ljug är tillåtet för en fiskeskribent. Det har jag läst i "Så skriver du fiskeartiklar".

Likaså är gäddan förvrängd bildmässigt så den verkar betydligt större än den är. Därigenom ligger både bilden och artikeln i övrigt väldigt nära livet självt, där man ofta gör sig större förhoppningar än man har anledning att tro och så mycken falskhet bor det här!

Men också att kampen för brödfödan är det som styr hela tillvaron. Och att i det hänseendet har människan ett försprång gentemot de andra djuren. Med sin intelligens och hantverksskicklighet samt sin förmåga att tänka i förväg, kan hon nämligen undvika hungersnöd och undernäring. Nämligen genom att ta med sig matsäck.
Därför slapp jag jaga runt efter fjolårsbär, plundra fågelbon efter ägg, springa ifatt en hare, gräva efter rötter eller äta rå gädda till frukost.
Med vår unika förmåga att läsa morgontidningar som extra bonus fick jag en mycket trevlig stund i gröngräset och solskenet.
En sak är då säker och det är att det är väldigt svårt att hinna ifatt en hare iklädd vadarbyxor!

Annars finns det gott om både kaniner, harar, fåglar och klövboskap här ute. 
Förresten, än har jag inte fått in ett enda svar på den utlysta bildpristävlingen för några gånger sedan. Varken rätt eller felaktigt. 
Jag antar att det är för att ingen ville ha förstapriset, en Vit Gäddsara i original.
För så svårt var det väl inte?


Eller, hm... Kan det vara så att ingen som läser detta är tillräckligt gammal för att känna till så uråldrig och ohipp musik?
Nu är det väl bara tocken där pipp-popp eller dunka-dunka som gäller?
Nå, jag lägger ut en ledtråd här i bilden till höger. Det är bara att tänka på vad det är för sorts fåglar som den skicklige fotografen fångat i flykten.
Åh, ursäkta!
Är ni helt kassa på musik så känner ni förmodligen inte till fåglar heller.

  Nå, alla kan ju inte besitta lika djupgående, ornitologiska kunskaper som skrivaren av dessa rader. Därför är det väl lika bra att ge lite ledtrådar till själva ledtråden. Men om man tänker på en viss sorts leverpastej, en viss helig Mårten, Akka från Kebnekaise, smörgås utan smör, landskapet Gässtrikland, ett visst gångsätt (gåsmarsch), en art från Kanada, skall det väl klarna. Annars är ni banne mig lika dumma som en @££$$€€&&!! gås!

Efter en sen frukost fortsatte jag fisket på andra sidan näset. Där den här otäcka synen mötte mig. Fullt med nät. Jag har skrivit på att jag är med i någonting som heter No net här på internet vilket betyder att man är emot nätfiske. Men jag är lite osäker på om det skulle ge mig laglig rätt att rycka upp alla stolparna, skära sönder nätet i småbitar och hoppa jämfota på resterna, så jag lät bli.

Fast jag tror i och för sig att de är avsedda för ål och alltså inte orsaken till att jag blev helt utan fisk på den här sträckan. Som vanligt, för övrigt. Jag brukar ändå alltid ta en runda här eftersom det är så bekväm sandbotten att gå på. 

Vid trettontiden körde jag iväg till nästa ställe.
Suck...
Ännu ett tecken på att vinter- och vårfisket definitivt är över för min del. 
Fullt med husvagnar, tält och bilar på campingplatser och badstränder. Där man förut kunde gå osedd och oförmärkt, får man nu räkna med att bli uttittad och pekad finger åt av sommargäster och barn.
Om man envisades att fiska iklädd vadare på allmänna badplatser förstås.
Men eftersom jag ändå passerade förbi här på hemvägen och man bara kan fiska här i rejält lågvatten stannade jag till.

Här gjorde jag ett stort misstag i planeringen. Trodde jag var så smart. Det är ju en huvudregel att man använder sig av flytlina när man fiskar med vadare. Sedan urminnes tider har det varit så. Jag tror alla håller med om det men idag fick jag en påminnelse om varför det är så. 
Ändå trodde jag att just här skulle det gå att använda sig av sjunklina. För dels vadar man på jämn sandbotten och dels kastar man ut mot ganska djupt vatten. Jag tänkte att man kunde spara tid genom att flugan snabbt kom ner mot botten. 
Men jag ångrade mig bittert när allt bara bråkade i början. Löslinan damp ner i botten och alltid fanns det något skit den fastnade i. Kasten blev dåliga eftersom löslinan låg på bottnen, så fort man skulle gå en bit hann flugan sjunka till botten och blev full av sjögräs. Ja, inget funkade som det skulle. Eftersom det var soligt och varmt hade jag lagt fiskejackan i bilen. Och det är på den jackan som  jag limmat fast den oumbärliga handduksupphängaren. Hade jag haft den på hade det nog gått lättare för om den lägger man ju upp slingorna med löslina.

Ett par mindre saker hände dock i fiskeväg. Först fick otvetydiga tecken på att de fruktade näbbgäddorna var på väg in. Något okänt nyp i linan och vid ett tillfälle en väldigt karaktäristisk näbbgäddsvirvel när jag lyfte lina och fluga till nytt kast. Än så länge är det nog bara fråga om någon enstaka förelöpare till de stora flockarna som är i antågande spridande skräck och fasa i sin väg.

Sedan fick jag i och för sig en väldigt pigg och för sin ålder och storlek, otroligt stark, vanlig gädda.
En utlekt trekilos som jag på grund av dess magerhet inte kunde boka till mer än 2,5. 
Det var riktigt kul för den gav mig verkligen en föraning om hur kämpastarka gäddorna blir nu när det blir varmt i vattnet. Det är alltså den gäddan som ses avporträtterad här ovan i närbild.

Men sjunklinans ohanterbarhet förtog snart fiskeglädjen igen och jag avbröt fisket långt innan jag gått över hela sträckan. Det var för långt att gå tillbaka till bilen för att byta tillbaka till flytlinan, och klockan var på väg att bli ganska mycket så jag gav upp fisket för dagen. Därmed är det slut på det här dagboksbladet och...
-Det är ju otroligt att lyckas fylla ut en så pass usel fisketur med så mycket text och bilder!
-Ja, jag är själv imponerad...
-Det var inte så jag menade!
-Nä, jag misstänkte det. Och ändå har jag inte med ett ord nämnt om tidernas bästa uppfinning som jag kom på under dagen! 
-Nähä, vad då?
-Det säger jag inte nu. Måste pröva först om det håller. Men om det visar sig lyckat kan du lita på att det kommer att få all den mediala uppmärksamheten som den sensationella innovationen är värd!
-Jaså minsann... Och om det blir fiasko kommer du att förbigå den med absolut tystnad, eller hur?
-Självklart!
-Jag kan knappt vänta... (sagt med starkt ironiskt tonfall)
-Det får du allt göra i alla fall, både du och alla andra för nu dröjer det ganska länge innan jag kan fiska. Över en vecka nämligen.


 
Datum Art Plats Vikt Bete Vadande Flugspö Fluglina Väder Tid Död
2003-05-08 Gädda Fågeludden 4,5 One-Size Ja Ja Flytlina Sol, svag SV 08:00 Nej
2003-05-08 Gädda Fågeludden 2,5 One-Size Ja Ja Flytlina Sol, svag SV 10:30 Nej
2003-05-08 Gädda Badplatsen 2,5 Vit Gäddsara Ja Ja Sjunk, långsam Sol, svag SV 14:00 Nej

 

 
Tillbaka till Startsidan

©Gagnekulla Network Productions