01-04-21

 

Vädret: Frisk, nordlig vind. Mulet med enstaka solglimtar. Uselt.

 

 

 

Suck... Ännu en dag utan fisk. En dag i hårt väder dessutom. Utan att se en enda öring heller. Hur kunde det gå så illa?
Tja, det började med att göra misstaget att tro att vädret idag skulle bli likadant som dagen innan. Det är en bra arbetshypotes och lär stämma till ungefär 80%, har jag för mig, men alltså inte idag.

Minusgrader och frost; det brydde jag mig inte om för jag trodde det skulle bli soligt idag. Himlen är ju klar. Och den friska nordliga vinden?
Äsch, det är säkert bara morgonbrisen!

 

Men så mycket kan jag säga att hade det varit årets första båttur, hade jag vänt redan i Rödeby. Men jag blir lite modigare ju längre in på säsongen man kommer. Eller avtrubbad. Har jag bara varit ute ett par gånger vet jag ju att inte motorn drar sönder akterspegeln så jag sjunker med man och allt i det iskalla vattnet eller att jag nog inte trampar igenom båtbottnen eftersom plasten har blivit för gammal och skör som papper. Det är nämligen sådant som jag kan sitta och inbilla mig i början. Eller att motorn går sönder och jag knäcker en åra när jag försöker ro hem och driver till havs...
Ja, ja, vi lider alla av våra nojor och idiosynkrasier ibland...
Åtminstone hoppas jag att jag inte är unik på den punkten.
Den nordliga vinden fick bestämma målet; nämligen Tjurkö idag igen. 
När jag kört igenom Brohålan och kommit in i Handelshamnen började dimskyar blåsa in så det mer liknade Murmansk än Karlskrona, tyckte jag. 

 

Sikten blev sämre och sämre och egentligen borde jag ha vänt redan här.

I min serie "Turistvyer i Karlskrona" hade jag tänkt få en fin bild på stans relativt nya Marinmuseum med morgonsolen speglande sig i och glittrande på, glas och marmor men av det blev intet.

Istället kollade jag upp vad som serverades till frukost idag.
Aha, grovt, hembakt lantbröd med viltpaté, man tackar, man tackar!

Men för säkerhets skull riggade jag också upp navigationsutrustningen. Som synes har jag uppdaterat den nu. Det jag hade förut, DECCA, är ju urmodigt nu. 
Nu är den uppgraderad till GPS (är det rätt, Janne?) I alla fall är det senaste modellen både med WAP, SMS och med sin Bluetoothlänk styr den dessutom utombordarens autopilot.

 

Men trots alla moderna finesser var det svårt att helt koppla av ty dimman tätnade och jag fick gå helt på instrument. Radarn jag har, är tyvärr en ganska svag, intern sådan och täcker i princip bara synfältet. Efter cirka en halvtimmes färd skymtade jag landkonturer och idag kom jag rätt. Det visade sig vara Tjurkö och bara några hundra meter för långt åt söder hade jag hamnat. Efter att ha vänt och följt kusten en liten bit norrut hittade jag en kontur som jag kände igen, ett kors på ett stengrund och så kunde jag äntligen slappna av för nu visste jag exakt var jag var.
Jag följde samma rutt som Annandagen. Ut genom Djupasundsbron och sedan fiska i lä. 

Det verkade som om någon ville skoja med mig, för knappt hade jag kommit fram förrän dimman lättade. 

Så med lättat hjärta började jag fisket i den här viken på Tjurkö. Jag brukar kalla den Sommarstugeviken och nog ser den panterfläckiga botten ut att kunna hålla havsöring, eller hur?

Men jag har aldrig sett någon på 20 år och ej heller idag. Ett C-ställe, med andra ord.

Dimman lättade men det mojnade inte. Frisk, rak nordlig vind gjorde att jag fick ro tätt intill land och så lägga kasten längs med kustlinjen. Det var ingen idé att ens sätta ihop flugspöt idag.


En strimma hopp om bättre väder syns borta vid Sturkös sydöstra udde. 
Hm... jag skojade kanske lite väl mycket om sturköborna, häromdagen.

 En viss person kanske skulle ta illa upp. Men å andra sidan brukade jag alltid göra det så hon är ju van. Det var som ett internt skämt oss emellan så jag tror nog hon förstår.
-Va, tror du hon läst det du skrev Annandagen?
-Javisst, där hon är nu har de säkert tillgång till Internet.
-Hur kan du säga det?
 


-Där skall ju vara så bra och välutrustat på alla sätt så visst borde det väl stå en internetuppkopplad PC där någonstans i ett hörn.

Vare sig hur det vill med den saken, men mer än enstaka solglimtar blev det inte av det. Fiskade mig runt hela Tjurkö, förbi A-stället och hela B-sträckan ända fram till Kungsholmens Fort utan att få så mycket som napp, efterföljare eller virvel. 
Drog igång motorn och körde över till Lotsbryggan på Aspö, för idag skulle jag banne mig ha fisk. Ty som fiskeväder betraktat är inte frisk nordlig vind så dåligt. Till skillnad mot gäddfiske har den nordliga vinden ingen betydelse för havsöringen, det vet jag sedan gammalt. Att jag inte fick något på Aspö skyller jag därför på något annat.

Nämligen på det här &¤#(&!![\\ gänget svanar!
Längs hela Aspökusten simmade de framför mig och medvetet flaxade, bråkade, plaskade och väste för att skrämma iväg fisken. På bilden är de inte så många men fler och fler samlades ihop när de fick veta att jag var där. Jag önskade verkligen att jag hade haft med mig min pålitliga shotgun!

Men tyvärr glömde jag den i Quake III. Fast jag undrar om det inte är mer stuns i den som jag brukade använda i Quake II...?
Hur skall jag annars förklara att jag inte hade några kontakter här?
Ett enda livstecken såg jag. Det var alldeles på slutet av sträckan, vid mitt bästa A-ställe. Där hade jag en efterföljare som vände i en virvel, det var allt. Då var klockan bortåt ett och jag orkade inte försöka vid Bollöarna. Jag packade ihop och vattensäkrade Pentaxen för jag fruktade för en stänkig överfart med rak motvind. Men det blev inte så farligt även om det tog lång tid.
Hurra, imorgon jobbar jag så jag slipper tänka på fiske!

Tillbaka till Huvudmenyn

©Gagnekulla Network Productions